Efter att längre uppehåll slog så förra veckan inspirationen till på årets upplaga av Stockholms filmfestival. Tema på några kommande postningar kommer därför vara filmer som berörde mig under festivalen. Vi börjar med Niki Karimis ”A Few Days Later…”.
Kan den subalterna tala? Gayatri Spivaks djupt problematiserande fråga om vem som egentligen kan göra sin röst hörd har ställts såväl inom som utanför den postkoloniala diskursen. I ett kulturklimat dominerat av vita män och präglat av en västerländsk kulturhegemoni är svaret allt som oftast nej, ett faktum som även påverkat filmens värld där narrativet allt som oftast styrs uteslutande av den västerländske mannen. Givetvis har filmer som exempelvis Baise Moi försökt utmana det etablerade berättandet men resultatet har allt som oftast framstått som naivt – för att inte säga infantilt – och missvisande – inte minst för den subalterna själv. Själva problematiken i att skapa en film som bryter med det rådande narrativet är både enkel och komplex då det i grunden handlar om att visa en publik något utanför den redan stadgade referensramen, tittaren kan helt enkelt inte identifiera sig med berättelsen och har därmed lättare för att avfärda filmen.
Den iranske filmskaparen Niki Karimi arbetar därmed, ur ett internationellt perspektiv, utifrån sämsta möjliga förutsättningar. Hon är kvinna och lever i ett muslimskt fundamentalt samhälle vilket i sin tur innebär att hon inte bara uppfattas som förtryckt utan även har en hel del att rätta sig efter i sitt filmskapande. Med hennes senaste film, »A Few Days Later…«, ställer hon dock alla dessa värderingar på sin enda. Filmen berättar historien om Shahrzad, en timid och introvert grafisk designer som brottas med ett äktenskap på glid, en döende far och pressen från sitt arbete. Shahrzad vet att hon är nödgad att agera men väljer istället att fly sitt livs hetsande tillvaro för att finna någon form av sinnesfrid.
Stillsamt och varsamt integreras vi in i Shahrzads liv och ett samhälle vår bild på förhand inte kunde vara klarare av. Men »A Few Days Later…« handlar lika mycket om att berätta historien om den självständiga iranska kvinnan som den handlar om att assimilera bilden av henne med den västerländska motsvarigheten. Karimi fängslar oss vid historien om Shahrzad genom att berätta om problem som är universella; viljan att hålla ihop en familj, styrkan att stå ut med ett tråkigt jobb men även lusten att emellanåt bara lämna alla beslut som måste tas bakom oss och för en kort sekund hämta andan. »A Few Days Later…« är inte bara en vacker film utan ett verk som utmanar våra föreställningar, etsar sig fast med sitt vackra bildspråk och tvingar oss i slutändan att se hur den moderna världen måste förstås utifrån värderingar och en ny förståelse för människan i stort.
