The Fountain

I sina senaste två filmer har Darren Aronofsky studerat nedbrytningen av det mänskliga psyket på en mycket intim nivå. I »Pi« genom matematikern Max Cohens sökande efter mening i matematiska mönster och i »Requiem for a Dream« genom ett antal personers beroende av droger i olika former. Gemensamt för de två är även att båda skildrar karaktärer som söker och hur nedbrytningen sker genom sökandet.

Aronofskys senaste film, »The Fountain«, är betydligt mer storskalig än hans tidigare arbeten men utforskar även den dekonstrueringen av människan om än utifrån helt andra premisser än i »Pi« och »Requiem for a Dream«. Filmen utgår från tre olika tidsepoker, kolonialtiden, nutid och framtid, vars olika historier löper parallellt genom filmen och kretsar kring olika skepnader av samma person. I kolonialtiden conquistadoren Tomas som utforskar Amazonas djungler i jakten på livets träd, i nutid cancerforskaren Tommy i desperat behov av framgång i sin forskning för att bota sin sjuke fru och i framtiden en man vid namn Tom som reser genom rymden för att nå något han en gång förlorat.

Historierna binds effektivt ihop medelst sitt gemensamma mål som växer fram längs med filmen genom sydamerikansk mytologi, religion och filosofiska tankegångar. Det är på många sätt en ambitiös och modig film som på ett seriöst sätt tar upp stora frågor som egentligen inte har något svår. Man skulle lätt kunna avfärda The Fountain som kvasiintellektuell men samtidigt är det en film helt utan reella pretentioner och intellektuella aspirationer. Det är en film som egentligen inte håller för någon djupare analys eftersom den faktiskt inte har fler bottnar än den utger sig för att ha.
Istället är det en film som dramatiskt och spektakulärt berättas genom bilder. Dels genom manifesta bilder som utgörs av ett fantastiskt foto och Aronofskys tämligen säregna bildspråk men även genom latenta bilder som en ring med stark betydelse för alla tre historierna. Underliggande betydelse har även delar av filmens virtuella dekor som istället för att utgöras av storskaliga datoranimeringar bygger på makrofotografier av små organismer, på så vis får även något väldigt litet representera något väldigt stort – ett tema som återkommer filmen igenom med den redan nämnda ringen som exempel.

The Fountain lyckas i slutändan ro i land sina stora ambitioner. Dels tack vare Aronofskys bländande vackra foto men även genom en väl utarbetad historia som återknyter till regissörens tidigare verk, med människan som ständig slav under sökandet efter mening.